att märka att fallet börjar lida mot sitt slut. känna fast mark under fötterna igen, spjärna ifrån, ta sats och börja klättringen mot toppen igen. jag kan min kropp och mitt psyke vid det här laget. jag känner igen både signaler och varningslampor och försöker lyssna så gott jag kan. det är inte alltid lätt, väldigt sällan faktiskt, men sannolikheten säger att det fortsätter som det alltid har gjort. nere på botten, upp till toppen, ner i djupet, upp igen. dagar, veckor, månader, år. jag har liksom förlikat mig vid tanken och försöker lära mig att leva med det. anpassar mig efter det. har ju funkat hittills.

 

dom senaste veckorna har varit lååånga, även ganska mörka. ingenting har varit speciellt roligt. inte tråkigt heller. har känt mig ganska apatisk på ett uttröttande sätt. ingen energi till övers. så, i onsdags, var jag på catslide (som alltid) och därefter påföljande body balance (som alltid). sista tio minuterna ligger vi i död mans ställning, instruktören vägleder oss till avslappning och hjälper oss att isolera energier till olika ställen på kroppen. det brukar vara skönt, vilsamt, men inte mer än så. den här gången försvann jag in i mig själv. det var som att jag sög åt mig all energi jag fick tag på runt omkring mig, jag vibrerade i hela kroppen och det kändes som att jag befann mig ett par centimeter ovanför golvytan. tio minuter kändes inte längre än ett par ögonblick. efteråt tog det lite tid för mig att samla mig, komma tillbaka till verkligheten, men när jag väl var här kände jag mig frisk och stark. lite mer levande. som att jag äntligen tagit avstampet på väg upp igen.

 

den känslan har hållt i sig. från och till, men ändå legat och lurat någonstans där under. jag har kunnat tillåta mig att slappna av och vila i tanken på att jag faktiskt tar mig upp igen. man tvivlar ju alltid en smula när dagen är som svartast. igår jobbade jag fram till fyra, jag var trött som jag vet inte vad och trots det tog jag mig till gymmet efteråt. härligt helkroppspass, jag fick mig även en ny vän (haha!) som visade mig diverse olika gymnasiska övningar. försökte lära mig stå på huvudet och så vidare. gick från centret med en härlig känsla i kroppen.

 

på kvällen kom emilia över. vi hade en flaska sprit och en del groggvirke, och planen var att köra en riktig fjortisfylla, bara hon och jag, och dansa till dålig musik i mitt vardagsrum. hann inte så långt. andreas kom över och vi hängde här ett par timmar innan han åkte hem och jag och emilia åkte ner på stan för att möta upp martin. gick till linus jobb och satt och pratade och pratade och pratade och när linus stängde hängde vi kvar och drack vin och pratade lite till. klockan var över sex när jag och emilia promenerade hem till mig genom ett ljusnande oslo. vi kom inte i säng förrän klockan var halv nio och efter tre timmars vila tog vi oss ner på løkka och spenderade lite tid på café. nu på kvällen har vi ätit mat, sett på film och bara umgåtts i min soffa. som vi brukar på söndagar.

 

nu är jag fulltankad av bra energier, härliga konversationer och bra umgängen. redo för en ny vecka. jag känner på mig att den kommer bli minst lika bra som den förra var dålig. och så har våren kommit och jag har invigt mina nya, vita converse.