att starta dagen med att känna: "oj, det blev visst lite mycket igår", är ingen hit. att starta dagen med att må lite halvtaskigt eller helt enkelt ganska dåligt och mötas av en engelsktalande serb i köket som ber en att förklara vägen till busstationen är ganska jobbigt, SPECIELLT om man heter isabell och inte har något lokalsinne. försökte knarra fram något begripbart på gammal whiskeyröst och dålig engelska. skrev ner bussnummer och namn på hållplatser och herregud, antagligen har jag skickat henne till typ drammen. hoppas hon kommer fram.

själv tänker jag spendera dagen i min bakgård. solen skiner, himlen är blå, idag är det inte jätteskönt att leva men who gives a? har laddat upp med musik, två böcker om kungafamiljen och en om hell's angels (haha!) och två liter vatten. ka'nte bli bättre.

  

    
censurrutan som egentligen är ett par solbrillor, haha!