kollar på kulturnyheterna och dricker vin. orkar inte laga mat, knaprar nötter och isolerar mig i bubblan, i min låga sinnesstämning och med mina tankar. pratar med lena från são paulo och försöker förlika mig med mig själv. väntar på att komma till någon slags insikt om vad det är jag borde göra, vad det är jag ska förändra för att inte hamna här. varje dag, alla dagar, är som en slags väntan inför vad som komma skall. när kraschen ska komma - som den alltid gör. förr eller senare. åh. livet alltså.

och samtidigt som jag känner mig helt miserabel här där jag sitter vet jag att det är just precis sånt här jag behöver. ett glas vin, lite deppig musik och ett stort fönster med en stor fönsterkarm och utsikt över gatan.