det är så lätt att glömma, men ibland går det upp för mig vad jag gör här, varför jag stannar i oslo och fortsätter jobba på random jobb fast jag fyller 23 i höst och alla mina vänner börjar plugga. egentigen är det enkelt, jag älskar ju den här staden! jag älskar det här livet! jag älskar allt och alla runt omkring mig och vill inte ändra på någonting! idag var jag på väg hem från mataffären när det plötsligt började spöregna, hagla och jag blev dyngsur på två röda. det gjorde ingenting, tvärtom, jag skrattade och skuttade och fast jag var blöt inpå trosorna och iskall när jag kom hem var jag så jävla glad.

små minnesbilder. en springtur längs akerselva, adrenalinstinna ben och gladmusik i lurarna. moa och morgonkaffet i solen i min bakgård. rödvin ur plastmuggar i en park en vanlig vardagkväll. lindas min när hon öppnar paketet med mina hemstickade bebiskläder. emilia och jag på sensation white, alldeles lagom fulla och vita kläder som blivit fläckiga av innehållet i självlysande pinnar. en fruktansvärt lång tågresa som ändå är fin för min bästa vän sitter bredvid. ylva och jag den där galna, otippade, sjuka och fruktansvärt roliga torsdagkvällen när vi bara sov två timmar. jag har så mycket, jag måste bara komma ihåg det. alltid.

så - ny glädje, nya mål och nystarter (som jag tror på så jävla hårt) kräver ny blogg. farewell till ångest, depressioner, asocialitet och paranoia - välkommen livet! den här sommaren ska bli den bästa på länge.