här sitter jag och gråter ner i tomatsoppan. kollar på glee, det jättefina avsnittet när kurts pappa och finns mamma gifter sig och redan där blev jag rätt rörd. och så den här låten. den här vackra, vackra låten som nu bara gör ont. i vintras på min farbrors begravning sjöngs den av två solister och när jag lyssnar på den slungas jag direkt tillbaka. har visst inte hört den sen dess. det gör ont, men på något makabert sätt är det samtidigt ganska vackert.

här, farbror. jag hoppas du vilar stilla.