idag har jag funderat en del på gränser. vart jag sätter mina gränser och hur långt jag är beredd att pressa mig själv innan jag låter mig andas ut. medvetet eller (snarare) omedvetet. jag vet att jag ställer höga krav på mig själv, ibland ouppnåeliga, men dagens stora fråga har varit om det är till någon nytta eller om det i längden bara bryter ner mig. som idag, till exempel. jag sov max två timmar inatt på grund av en jävulsk hosta som inte ville lägga sig för vare sig vatten, försök till sömn i sittande ställning eller hostmedicin. slumrade till, vaknade, slumrade lite igen, vaknade and so on, and so on, hela natten, vilket resulterade i kanske max två timmars sömn. jag kände mig som en zombie när jag vaknade, yr och lite borta. hade noll balans när jag steg upp och jag gick in i dörrkarmar och slog huvudet i byrån i badrummet (haha). ett litet ögonblick funderade jag på att ringa och sjukanmäla mig från jobbet för att jag någonstans kände att det inte skulle funka, men så kom jag på mig själv, "befängd tanke, bort, bort, klart som FAN att jag ska jobba, klart jag inte kan sjukanmäla mig för något så töntigt som en natts förlorad sömn!" sagt och gjort. jag gick till jobbet. och tur var väl det, för vi var två man kort plus ett läkarbesök på morgonen, så det var bara jag i butiken när vi öppnade. well. när illamåendet väl hade lagt sig och huvudvärken botats med tre koppar kaffe tog sparlågorna övertaget och dagen gick fort och relativt smärtfritt.

så, då åter till frågan, boostar och göder jag mina styrkor och det positiva i att ha en jävligt stark arbetsmoral i såna här stunder, eller pushar jag mig själv bara lite närmre väggen? jag vet inte. kommer inte fram till något. jag vet bara att jag inte vill visa mig svag eller oduglig och därför kör jag. lyssnar hellre på huvudet än kroppen och visar omvärlden att jag kan, vill och ska.

och så kommer jag hem och drar på lite dålig tv innan jag går och lägger mig och stressar upp mig själv över att inte kunna sova inatt heller. så då kommer jag antagligen inte göra det. och om jag inte gör det kommer jag ändå inte stanna hemma imorgon, för jag klarar av att göra ändå! och så är cirkeln sluten och igång. men den onda eller goda?