jag hade så mycket i huvudet tidigare, så mycket jag ville få ur mig och få sagt. jag satt på cykeln på väg hem efter ett slitsamt pass med min pt, händerna krampade och darrade så att jag knappt kunde hålla i styret och benen var tunga som bly. helen sjöholm tolkade billy joel på högsta volym och jag hade stängt jackan jag aldrig annars stänger, så kallt var det. och tankarna fladdrade och susade hej vilt.

men efter en sväng förbi affären, en snabb dusch, ett par maskiner tvätt, mat som lagats och ätits och delats upp i lunchlådor, ett avsnitt big brother och lite pyssel så blev hjärnan märkligt tom. minns inte vad som var så viktigt. någonting om besvikelser och misslyckanden, min syster och om glädjeämnen som rör en till tårar.

en annan gång. nu ska det här mysiga sängmonstret sluta sina blå. godnatt!