det är söndag, klockan är fem och snart har ännu en dag passerat, försvunnit ut i ingenstans. jag får alltid lite panik på söndagar. får alltid små dippar och måste kämpa emot den där starka kraften som helst av allt vill att jag bara ligger kvar i sängen. gömmer mig under täcket, stänger av telefonen och låtsas att jag inte finns.

söndagar är liksom kravlösa. det enda man ska vara på en söndag är bakis, och är man inte det kan man ändå inte göra någonting. speciellt inte i norge, där allt utom bio och små pakistanska kvartersbutiker är stängt. speciellt inte såna här dagar, när regnet hänger i luften och jag måste ha elementet på högsta värme för att inte frysa arslet av mig.

ändå är det alltid dessa förbannade söndagar som matar min prestationsångest å det grövsta. det är ändå 14 vakna timmar. en eon av tid. och tänk vad mycket bra jag skulle kunna uträtta med all den tiden i mina händer. ändå rinner den igenom, sakta, sakta, som i ett timglas. tid är guld och guldet blev till sand och till slut är klockan läggdags och jag kan äntligen andas ut. när dagen väl har gått finns det ju ingenting att göra åt saken. ingen idé att ha ångest över någonting som ändå inte kan förändras.

men jag jobbar på det. jag försöker lära mig att slappna av. att fylla lungorna med luft och sakta släppa ut den igen. att lugna mig och tänka att det är helt okej med en dag i veckan som inte är särskilt händelserik. för vad jag än tar mig för är det bättre än att ligga i sängen och ha hjärtklappning med en alldeles för hög vilopuls.

för ett halvår sen var det här mer regel än undantag. nu är det snarare tvärtom. visst, jag låter telefonen ringa för det skrämmer mig att ta samtal när jag inte vet anledningen till varför personen ringer. visst, jag låter mig själv komma undan med att äta äpplen istället för riktig mat för att jag får sån otrolig beslutsångest och det ändå bara är söndag. visst, jag kollar på dubbla episoder av big brother och får lite ångest för att jag egentligen har två tjocka böcker om communicating design och information architecture att läsa. MEN DET MÅSTE VARA OKEJ. så länge det inte är varje dag. så länge det inte blir en vana.

och så länge jag inte kolar vippen är det säkert bara nyttigt.