igår skulle jag vara duktig. trots att vi hade varit ute och flängt till tidig morgon och jag var sliten som en skabbråtta tänkte jag att jag skulle laga storkok och lunchlådor.

när jag var i sverige sist köpte vi en massa bönor och linser. i svedala finns det så sjukt mycket bönor (som jag faktiskt aldrig sett här. här heter ju kidneybönor "grytbönor", och det är så långt man kommer, ungefär) så jag valde efter proteinhalt. blev mungbönor. aldrig hört talas om, men antog att det var som andra bönor. på förpackningen stod det att man skulle blötlägga i två till tre timmar. jag googlade och såg att bönorna med fördel kunde ligga i blöt lite längre. jag la dom i blöt från fredag till söndag. misstag nummer 1.

när jag igår skulle koka dom små bönorna blev vattnet knallgrönt, illaluktande och fick som ett tjockt marängskum på toppen. jag tänkte att det här säkert är alldeles normalt. kokade i 20 minuter, som beskrivet, men när tiden hade gått var bönorna liksom inte bönor längre utan mer.. gröt. jag, som hade tänkt att göra en improviserad gryta (improviserad! säger fröken som inte kan koka potatis utan att ringa en livlina! misstag nummer 2!) insåg rätt fort att grötig gryta inte skulle bli särskilt gott. googlade igen och såg att man visst kan göra mungbönsbiffar. problem: gröt och biff talar inte riktigt samma språk. för att få biff måste nog röran vara torrare. funderade på att fixa fram en handduk och låta vattnet rinna ur men hittade till slut en sil. problem igen: ingenting rann ut. dunkade silen i bänkkanten. då hände det grejer! ur gröten segade sig en grågrön gegga, likt något en alien hade kunnat kräkas ur sig. kvar blev lite mindre blöt gröt. hackade lök och slängde i, kryddade med cayenne-peppar, tänkte att jag ju gillar stark mat och pepprade lite till. misstag nummer 3, för resultatet blev en smaklös men sjukt stark röra.

stekte biffarna. eller förlåt, försökte steka biffarna. det gick inte. dom föll isär. stekte på jättehög värme och fick brända skorpor, men dom satt ju åtminstone någolunda ihop!

samtidigt skulle jag koka soppa. linssoppa. det har jag ju gjort förut, enkel match, tänkte fröken stahlén! misstag nummer 4. gör inte flera saker samtidigt. verkligen inte i ett kök. morot och torkade linser skulle kokas samtidigt. jag slängde i lite kålrot också. menar, rot som rot. soppan skulle koka en halvtimme. kok, kok, och allt verkade rätt lugnt. föreslagna kryddor hade vi inte hemma. jag letade i skåpet och hällde i en alldeles för mycket cayenne-peppar (igen). hittade curry. "jag älskar curry!" tänkte jag och öste i. vad jag tillfälligt hade glömt bort var att curry är något av det värsta jag vet. jag hatar curry! misstag nummer 5. receptet sa att efter uppgedd koktid skulle lök brynas tills den var genomskinlig och då hällas i. vid det här laget hade soppan kokat på full värme i säkert 40 minuter och jag blev lite stressad. misstag nummer 6: brände på värmen på stekpannan, hårdstekte löken några sekunder och öste i. provsmakade. ville dö. här blev det ingen mysig linssoppa. här blev det barnmat till mormor som tappat gaddarna. rotfrukterna kan man mosa med tungan och allting smakar superstarkt och curry. blä.

det sorgliga i hela den här historien är att jag verkligen gjorde storkok. ett halvt kilo mungbönor och lika mycket linser. och som den snåla jävel jag är har jag nu fått ihop åtta sopp-lådor och säkert 50 biffar som jag nu ska ha som lunchmat 'til the day i die. snipp, snapp, snut, så var denna tråkiga saga slut.