jag har ju sagt det hela tiden - 2012 är året jag blir tant. började första januari med att ta på mig min städrocksklänning, gå och grymta som en åldring och dom senaste dagarna har mina knän och leder sakta men säkert börjat säga ifrån. och vad hände inte alldeles nyss? emilia står och pillar i mitt hår, och helt plötsligt: "här har du ett grått hår. och här är ett till. du har några stycken, faktiskt." HJÄLP! nu börjar det. tur att jag är blond så det inte syns så tydligt.

tack pappa, för ditt fantastiska arv i form av hår. den tjocka manen är ju i och för sig värd guld, men ditt silverhår hade jag klarat mig utan..

hälsningar från isabell, 100 år.