upp som en sol, ner som en pannkaka. känns som mitt livs mantra just nu, ena sekunden är jag på topp (igår dag), nästa ligger jag och sprattlar på botten (igår kväll) för att återigen känna att det faktiskt är kind of awesome att leva (just nu). ibland är det bara hopplöst och jag önskar ingenting annat än att få vara lite mer.. stabil? ibland är det helt fantastiskt. om jag bara garanteras höga berg, då står jag gärna ut med djupa dalar!

så what's new? imorse vaknade jag i ottan av att det rann ur min näsa och jag hade något i halsen. kollade runt lite och mycket riktigt, mörka fläckar vid huvudkudden. tjoho! näsblodet is back, så om någon har tips på hur man får bort blod från en madrass är jag tacksam (!!!).

annars hade jag min första pt-timme ikväll! jag trodde jag skulle dö och på grund av en smygförkylning lät jag som om jag hade astma under hela intervallträningen. styrkan var sjukt jobbig och jag är rätt mycket svagare än jag trott, men jag har i alla fall inte astma och jag klarade mig igenom passet galant! sliten, ja, trött, ja, men åtminstone vid liv! jag ser mer och mer hur det här påverkar mig. mitt huvud. som mamma sa, "mår du bättre är det värt alla pengar i världen." ja, mamma, det har du fan rätt i!

sen åker jag hem i helgen. ska bruncha med bella och ellinor, co-barnvakta med kristin, dricka kaffe med fanny och hänga med sofia och johanna. jobba lite genom att filma under mammas revy. eventuellt gå på bio med pappa. jag har faktiskt en hel kväll och en halv dag oplanerade, för det måste man nästan rita kors i taket om man heter isabell..

nä, okej. jag skulle sova. så var det. inte skriva skit här. well, nu har ni fått en uppdatering i alla fall, och det var väl fint? kos dere och ta hand om er!