jag gillar struktur. ordning och reda. vanor och mönster. redan på onsdagen kan jag komma på mig själv med att planera nästa vecka in i minsta detalj, från vad jag ska ta med mig till lunch och vad jag ska ha på mig till om jag ska köra morgon- eller kvällsträning, vilka tv-program jag vill se, vad jag ska göra efter jobbet. jag skriver listor, långsiktiga listor (läsa ut böcker jag har tummat på, organisera mina fotoalbum, sticka klart påbörjade projekt) och såna som är lite närmre i tid (städa rummet, köpa ägg, ladda kamerabatteriet). jag tycker om att veta hur jag ska spendera min tid och veta att jag gör något bra av den. inte bara driver omkring. på jobbet på måndagar har vi nästan fått som en fast rutin att planera helgen och när jag åker hem till uppsala bokar jag in fikor, shoppingturer, filmkvällar och utgångar på löpande band. helst med klockslag och får smått panik när vännerna säger "vi hörs närmare" eller avbokar i sista sekund. då kan jag inte planera som jag vill och helt plötsligt har jag en lucka i mitt tidigare så späckade schema. en lucka att fylla med.. ja, vadå? att driva omkring.

 

när jag var yngre var jag snabb med att tacka ja till det mesta. vill du sova över? ja! vill du hjälpa till på min brors bröllop? ja! vill du följa med till vårt sommarställe? ja! sen tog det inte lång tid förrän jag sprang hem till mamma, gråtandes över att jag tackat ja till något jag senare kände att jag faktiskt inte ville. ångesten över dilemmat, att inte vilja göra någon besviken genom att ångra sig men samtidigt inte alls ha lust. det där är något jag fått lära mig leva med. känna efter lite först. det är okej att säga "jag ska tänka på saken" och ingen dör av att jag väntar fem minuter med att svara på ett sms. kanske är det på grund av det jag blir så fruktansvärt trött ibland. när jag får mina dippar och lägger telefonen i garderoben för att med gott samvete kunna missa samtal, då laddar jag mina sociala batterier för att orka tänka efter och vara den bästa jag kan.

jag har lärt mig leva efter rutiner. jag skulle inte kalla det för regler, fast det kanske är just det det är. klockan ringer samma tid varje dag jag jobbar. jag går och lägger mig samma tid. jag lyssnar på samma spotifylista när jag ska sova. jag äter samma frukost varje dag (havregrynsgröt med äppelmos och mjölk) och köper kaffe från samma ställe. jag har bestämda dagar då jag tränar bestämda pass (corebar, styrka 1+intervaller, vilodag, löpning+core, styrka 2+tabata, vilodag, corebar+styrka 3). jag har en lista i huvudet på saker jag kan och inte kan äta som suttit i sen länge. som smör, det slutade jag äta när jag var tolv-tretton och det skulle aldrig falla mig in att äta en macka med smör på, eller krämiga konsistenser, typ såser, grädde eller vanlig fil och yoghurt. sen är det sånt jag bara bestämt mig för, som det att jag inte äter gelatin för att det känns helt fel när jag är vegetarian, men fortfarande säkert tvättar mig med tvål och schampo som innehåller glycerol från ister eller emulgeringsmedel från talg. där kontrollerar jag det jag vet om, det jag enkelt kan finna ut av, men mer än så klarar jag inte av. (fast nu kommer jag säkert börja kolla efter e422 och e471 också, haha.. oops.)

 

men, dit jag skulle komma. ibland kan till och med jag bryta mina mönster och unna mig. idag åt jag en pissäcklig lunch på bovete och misslyckade morotsbiffar, sen brände jag 700 kcal på gymmet. därför tyckte jag mig vara värd lite extra guldkant på tillvaron. jag älskar frukost, och ikväll åt jag något jag vanligtvis inte vill äta: frukost till middag.