jag bestämde mig för att vara hemma ikväll. sliten och trött efter veckan som gått var det skönt att bara koppla av med bara mig själv som sällskap. har stickat lite, sett på skilda världar, svensson svensson-filmen och nu sist en dokumentär om tre ungdomars liv efter utøya. har medvetet inte läst särskilt mycket av det som skrivs i tidningarna. själva rättegången och allt vad det innebär har jag undvikit så gott jag bara kan, som om den mannen var värd ens ett uns av min energi. nej. men den här dokumentären, alltså. har legat och storgrinat i en timme i sträck och jag förundras över ungdomarna och deras anhöriga. när jag känner som jag känner, som var en kilometer från där bomben, då går det inte ens att föreställa sig.