ligger i badkaret med öronen under vattenytan. lyssnar till mina hjärtslag, väsande andetag. andas ut mörka tankar och pyrande ångest. in med ny, frisk syre. har badrumsfönstret öppet, fyller lungorna med kall novemberluft.

utanför passerar jämna strömmar med småbrisna människor, för det är fredag, folk ska fira helg och här ligger jag i snart helt kallt vatten och låter huden skrumpna till någon slags russinliknande köttklump..

jag tror att det är stressen som ger med sig. och mörkret. jag älskar hösten, älskar ljuset och att luften är så krispig att man nästan kan bryta den itu, men att solen ska försvinna så fort, att man missar den helt om man sover lite för länge. att den ibland bestämmer sig för att inte visa sig alls. det kan jag bara inte med.

fick brev av mamma. kort på mig och min syster när vi var små, en bild från i somras och några skrivna rader om hennes vardag och om hur dom räknar dagarna tills jag kommer hem. hem, hemma, jag längtar jag med. grävde lite djupare i det vadderade kuvertet och hittade balsam för värkande kroppar och d-vitamintabletter.

sofie har åkt hem i helgen och hanna har sin syster på besök. sandra ska ut ikväll och jag försöker finna mig i att vara ensam i en tom lägenhet. försöker lugna ett klappande hjärta, försöker inse att det här är precis vad jag behöver. tystnad, ensamhet och tid för mina egna tankar.

imorgon ska jag må bra igen. jag bestämmer mig nu, att ikväll får vara rent helvetisk, jag rensar ur mig själv på det som är gammalt och ruttet och när jag vaknar imorgon vaknar jag som en ny isabell. en glad isabell. jag ska jobba på dagen och på kvällen ska jag med emilia på fest, och det har jag ju sett fram emot i flera veckors tid.

säger till mig själv: det kommer bli bra, jag måste bara låta mig vara. jag väljer glädje. jag väljer lycka, men jag gör det när jag är klar. imorgon.