hon ska gå nu. vi har fest i min lägenhet och jag är sådär härligt berusad. glad och varm. omgiven av härliga människor och lagom snurrig i huvudet. som lite disig. jag följer henne till hallen. "jag hade egentligen tänkt säga det redan på båten förförra veckan" säger jag, "att jag är så glad över dig, att när vi satt där och bara pratade hela natten, att jag kände att jag sa så bra saker. att du plockar fram det bästa i mig och att du får mig att känna mig bra. att det är så fint." hon ler så att ögonen ser ut som romerska bågar och säger "ååå, isabell, jag har sagt det förut, men vi är ju såna som inte behöver ses särskilt ofta och när vi väl ses är det inget konstigt alls. vet du, jag tror vi har någon slags förbindelse, du och jag." jag nickar allvarligt, hon får på sig skor och jacka och halsduk och kramar mig hårt, hårt, och länge. nästan så länge att jag blir obekväm, jag skruvar lite på mig och hon skrattar. "jag vill inte släppa dig!" och innan hon gör det, släpper mig, talar hon alldeles nära mitt öra. "jag är glad i dig" säger hon och jag kramar till lite extra hårt. min fina, fina kompis. som är så klok och intressant och som har så stora tankar om livet och universum. "jag tycker om dig med" säger jag och stänger dörren efter henne.