2 januari vs 29 maj

plockade fram dagboken för att skriva lite. fick en jättefin anteckningsbok av emilia i julklapp och nu vill jag bli färdig med den gamla (som jag började skriva i 9 februari 2010..) så att jag kan få börja i en ny. gillar nystarter. har alltid gjort. kommer antagligen alltid göra. känslan av att lägga undan gammalt groll och starta upp med nya, friska tankar. framför allt eftersom mitt liv ser så annorlunda ut nu. och jag vill inte låta det smutsas ner av mitt gamla jag.
 
har tidigare sagt att 2012 var året det hände. året då jag tog tag i mig själv. året jag hamnade vid ett vägskäl och äntligen, efter mycket velande fram och tillbaka, valde rätt väg. rätt riktning. senvintern och våren var då det hände, jag fightades som ett djur och sakta men säkert stretade jag mig mot toppen. det här är egentligen bara en känsla jag har haft och mina tankar då har jag för längesen glömt bort. man gör ju gärna det. glömmer det fula och trasiga och kommer ihåg det fina. det är väl ren självbevarelsedrift.
 
hur som helst. nu kände jag mig mogen att läsa gamla dagboksinlägg. det gör ont att se hur ledsen jag var, men är så fantastiskt att se skillnaden efter några månader att jag bara måste dela med mig av mitt innersta. jag tänker att det är lika härligt för er som det är för mig.
 
 
2 januari kl. 01.49
2012. nytt år och nya möjligheter men jag sitter redan och grinar för jag är så jävla skraj. uppgiven, rädd och ledsen. jag orkar inte! orkar ingenting. inte vara så känslig och inte bry mig så mycket men framför allt inte hata mig själv så jävligt. jag orkar inte med tanken på att jag ska leva i så jävla många år till. det här tar knäcken på mig.
 
jävla skitliv. och jävla helvete som aldrig tar slut.
 
 
så går det några månader, fyra och 27 dagar för att vara exakt. under den tiden har jag börjat träna med pt, försiktigt lärt mig äta frukost, försöker få till tre mål mat med mellanmål, börjat dricka vatten och slutat dricka åtta koppar kaffe om dagen.
 
 
29 maj kl. 21.27
tisdag i maj. sitter i träningskläder och svettigt hår, nyss hemkommen från gymmet och pt-timme med anniken. mår ganska bra. känner mig lugn, samtidigt som det rycker och spritter i hela kroppen. en nervös känsla, jag andas bort den. väljer bort den. låter den inte slå rot, behåller lugnet. för det ska jag ha. det är jag värd. så. jävla. värd.
 
märks det? att jag är någon ny? något säkrare. kanske bättre. kanske mer stabil och definitivt gladare. jag hoppas det.
 
jag klarar mig. jag kommer inte att gå under. det kommer bli något bra, rent ut sagt storslaget av mig, en dag, när tiden, världen, jag själv är mogen. jag är bara värd det bästa och ingenting är för bra för mig. jag är bra. jag duger. jag duger!!!
 
glöm inte. lyssna, isabell, för det här är viktigt. glöm inte och aldrig att du är värdig. du är ingen dålig människa, folk ser dig inte som äcklig och motbjudande. människor tycker om dig, värdesätter dig, så varför skulle du inte göra detsamma.
 
så jag bestämmer mig. jag vänder blad och börjar på ett nytt kapitel. ett ljust kapitel och oskrivna blad. väljer att lämna mitt förflutna bakom mig och omfamnar framtiden. den som är min. och lovar att aldrig trampa på mig själv igen. lovar att göra mitt bästa, varje dag, för att jag ska ha det bra. och lovar att göra allt som står i min makt för att inte glömma det här.
 
jag har framtiden i mina händer.
och framtiden börjar
 
nu.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Isabell, vår skatt.Vi älskar dig!

2013-01-22 @ 17:53:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback